Historia

15 år med Mittelspitz och 10 år med registrerat kennelnamn

I början av januari 2010 började mina föräldrar tala om att skaffa hund, vi hade tidigare haft katt och hamstrar i hemmet och jag var inte helt övertygad då jag i yngre ålder var väldigt hundrädd. Trots detta hade jag ändock en stor förtjusning för mindre hundraser, framförallt för taxar, cavalier king charles spaniel och welsh corgi pembroke. Vi tittade i böcker om hundar och talade om just cavalierer men det blev inte någon utav den rasen, mina föräldrar hade besökt en lokal bilverkstad där det hade funnits en pomeranian. Mina föräldrar fick veta att det fanns olika storlekar och vi riktade blickarna mot denna ras istället. I den bok vi tittade främst i hittade vi mittelspitz, tyvärr var bilden som presenterades i boken inte alls något som jag upplevde som en fin hund men det blev i alla fall att vi tittade på hemsidor och fann tre kennlar som var belägna i närområdet.

De tre kennlarna var Sess Miros, Stand Ups och Sable Shade's, min mor ringde först till Sess Miros (Airi Gyllenstien) men det blev inte därifrån. Nästa samtal gick till Stand Ups som ägdes av Gurli Sandberg, Gurli planerade tre valpkullar, en på våren, en på sommaren och en på hösten. Efter samtalet tittade vi på de tikar som planerades valpar efter och jag fastnade direkt för tiken som förhoppningsvis skulle ha valpar under sommaren. 

Tiken, SE UCH SE V-05 Sess Miros O'Såfina "Fina"

Vi besökte Gurli och hennes make Bengt i slutet av januari, jag ville först inte gå in då jag hörde större hundar som skällde och jag höll mig därför tätt bakom mamma och höll henne hårt i armen. Direkt när vi kommer in dyker ett gäng med småhundar upp, jag hade fått för mig att det var en stor hundras men när jag upptäckte att de var i "behändig" storlek tog det inte lång stund innan jag satt på knä i vimlet av hundar. Under fikat berättade jag att jag gärna skulle vilja tävla på utställning med hunden. Agility låg då mer i min lillasysters intresse. Gurli berättade att hon tyckte det skulle vara bättre för oss att ha från kullen som var planerad till våren då vi strax därpå skulle få sommarlov respektive semester. Jag blev förkrossad, den tiken tyckte jag ju inte alls lika mycket om. Självklart sa jag inte det men medans Gurli berättade förstod vi att den andra tiken var en dotter till den jag hade fastnat för. 

SE UCH Stand Ups Monalee " Monni"

Fader till båda kullarna var SE UCH Sess Miros Åzzie

Den 23 februari 2010 föddes kullen, tre tikar och två hanar. Alla var inom färgskalan sobel förutom en av hanarna som var svart. Vi fick besökte Gurli & Bengt frekvent under valparnas uppväxt. En hane skulle vi ha, det skulle vara lättare än en löptik men när vi sedan hade bestämt oss för den orange sobel-färgade hanen Hiccory, var han redan tingad och kvar var då den lilla svarta valpen.Inte kunde vi väl ha en svart hund? Det blev i alla fall att den svarta hunden skulle flytta hem till oss, vi fick välja stamtavlenamn själva och efter långa diskussioner blev det Hjuliano.
Hjuliano eller Hjulle som han kallades var redan som valp ett riktigt yrväder. Hittade på mycket bus men var även väldigt lättlärd och glad. Under unghundstiden blev han utmanande men vi har alltid haft en bra kontakt med våra uppfödare, vilket är viktigt för nya hundägare!

Stand Ups H-kull, född i februari 2010

När vi hämtade Hjulle i april 2010

Utställningar

I samband med köpet av Hjulle blev min mor medlem i Svenska Kennelklubben (SKK), Svenska Klein & Mittelklubben (SKMK, senare SKMGK), Svenska Spets och Urhundsklubben (SSUK) samt Ludvika Brukshundsklubb.

Det var självklart att man som hundägare skulle vara medlem i de klubbar som fanns och även delta på kurser. Jag hade tidigare uttryckt att jag skulle vilja delta på utställningar och när vi uppmärksammade att SSUK skulle arrangera en utställning i Örebro ringde vi genast till Gurli för att få hjälp då vi var helt novis inom denna kategori. Gurli hade även hon anmält till den utställningen, hon bjöd in oss för att hjälpa oss att "fixa" Hjulle, det skulle badas, klippas och borstas och sedan skulle även jag tränas. Utställningsdagen kom, vi åkte hela familjen och mötte upp Gurli och hennes valpköpare, Pernilla Marberg som även hon skulle ställa ut sin tik. Jag kommer väl ihåg den hemska illamående känslan jag hade innan jag skulle in med Hjulle, det var den värsta känslan jag varit med om! Ville bara gråta och låta bli att gå in i ringen. Sen ropar ringsekreteraren in oss och jag går trots allt in. Hjulle slutade i rasringen som Bästa Valp och skulle då in i stora ringen! Ni kan ju förstå hur stort det kändes för mig, få gå in i finalen!

Jag ser BIS rosetterna och säger helt spontant "En sån ska jag!" Om det var önsketänkande eller kaxighet vet jag fortfarande inte men Hjulle blev BIS R-Valp! Där, i en liten hall i Örebro väcktes min tävlingsinstinkt! Efter det har utställningarna rullat på. Tyvärr är det väl som i de flesta andra bedömningssporter, ett relativt hårt klimat. Jag minns en specifik utställning, i Köping 2012 när Gurli visade Hjulle. Jag själv stod utanför ringen när två uppfödare tillsammans kommer fram till mig och säger "Ser du inte att din hund haltar?!", jag blev förvånad för jag såg inte det och han hade inte haltat innan de gick in i ringen. Jag svarade där utefter att "Nej det ser jag inte och jag tror att Gurli hade märkt det i så fall." I samband med detta fick jag även ett väldigt obehagligt mejl tillsänt mig – rent krasst, ett hatmejl. Jag menar inte att det var de två uppfödarna som tillsände mig detta, det vill jag vara väldigt klar med! Andra gånger har andra uppfödare kommenterar mitt sätt att klä mig och visat hund. Vid denna tidpunkt var jag själv inte uppfödare och jag kan såhär i efterhand fundera över vad som gjorde att dessa människor kommenterade dessa saker.

Hjulle hade ingen spikrak vinstkurva första åren utan vi kämpade för att få det svenska championatet, han fick sitt första CERT 2011 i Högbo Bruk för Liz-Beth C Liljeqvist, det andra fick han i Lidköping 2012 för Nils Molin, Hjulle blev även BIR där och Gurli visade. Det sista brukar alltid vara det svåraste sägs det men i Ransäter 2012 fick han även det, dömde gjorde Gunnar Nyman, vi var på plats hela familjen och när det var klart ringde jag upp Gurli och vi grät båda i telefonen. Alltid efter en utställning har det varit Gurli jag ringt och än idag ringer jag efter en utställning. Jag vill här passa på att tacka mina föräldrar som åkte runt med mig under alla år innan jag själv tog körkort!

Hjulle vinner sitt sista CERT och blir svensk utställningschampion 2012

Hjulle visades på flertalet utställningar genom åren 2010–2018 innan jag valde att pensionera honom, några av hans främsta meriter var

Best In Show- 2 på rasspecialen i Lidköping 2015
Best In Show-3 på SSUKs utställning i Strängnäs 2017
Best In Show Veteran tillika Best In Show-R på rasspecialen i Leksand 2018
Best In Show Valp-R på SSUKs utställning i Örebro 2010
Bäst I Gruppen-4 på den nationella utställningen i Lidköping 2013
Flertalet championat och vinnartitlar

Hjulles sista utställning, rasspecialen i Leksand 2019. Han blev BIS Veteran

Vidareutbildning & utveckling

Relativt tidigt väcktes intresset att jobba på utställningar, drömmen var redan då att någon gång i framtiden få chansen att själv döma hundar. Örebro Läns Kennelklubb anordnade en ringsekreterarkurs med start i januari 2012. Första tillfället var nervöst, inte bara skulle jag åka själv till Örebro för första gången utan jag skulle åka dit direkt efter skolan som även den låg i en annan stad. Risken fanns ju att missa något anslutningståg och då bli fast på okänd terräng. Kursen avlöpte snabbt och i april månad skrev vi teoriprov, jag blev godkänd och därefter följde elev tillika aspiranttjänstgöringar. I maj 2012 blev jag auktoriserad ringsekreterare och har sedan dess tjänstgjort aktivt på flera olika typer av utställningar.

Då jag hade utbildat mig till ringsekreterare fick jag erbjudandet av den då sittande styrelsen i SKMK att utbilda mig till CUA, certifierad utställningsarrangör. För att sedan få vara med och arrangera rasklubbens utställningar, Eva Andersson från kennel Repeta's var kursledare under den helgen och jag lärde mig mycket. Under hösten 2012 fick jag chansen att visa Gurlis egna stjärnskott, NORD JV-11 NORD UCH NORD V-11 Stand Ups Limonero "Limmo" i Eskilstuna. Han blev BIR och skulle få gå in i gruppfinalen, även fast jag hade visat Hjulle relativt mycket hade han aldrig vunnit BIR med mig vilket gjorde detta oerhört stort. Därefter fick jag visa flera hundar, inte bara de Gurli själv ägde utan även hennes valpköpares och med tiden även helt främmande hundar och även om det oftast varit hundar från spetshundsgruppen har jag även fått visa raser från flertalet rasgrupper.

Daniel med NORD JV-11 NORD UCH NORD V-11 Stand Ups Limonero

Gurli har alltid varit generös med att dela med sig av kunskap och tankar kring avel. Kommer såväl ihåg en sensommarkväll när vi står ute i trädgården och känner igenom de hundar hon har hemma, Gurli och Bengt hade förutom tysk spets även tysk schäferhund tillika greyhound i hemmet. Jag agerade vad man kan kalla för "kennelpojke" och jag åkte ofta med Gurli på utställningar, inte bara i Sverige utan även i de andra nordiska länderna. Genom detta har jag fått ovärderlig kunskap och en bra grund att stå på. Under 2013 skapade jag Facebook-gruppen Swedish Klein And Mittelspitz Show Results, tanken var att tillsammans med andra utställare kunna uppdatera med resultat i realtid. Under denna period var utställningarna endast analoga, vidare var planen under 2013 att jag skulle gå in som delägare i Stand Ups Kennel men p.g.a. det PRA-fall som då dök upp på rasen, rann detta tyvärr ut i sanden.

Daniel & Gurli i Västerås 2017

Föreningslivet

Mitt första föreningsuppdrag inom svensk hundsport var som ledamot i SKMKs valberedning, detta var 2013/2014 och jag var då 19 år. Anledningen till att jag skriver hur gammal jag var är för att jag sedan starten nästintill alltid fått kommentarer gällande min ålder och att det låg mig i fatet. Jag tycker ju givetvis tvärtom, jag som yngre har ofta ett nytänk och ett brinnande intresse för att lära mig och ta till mig nya kunskaper och insikter. Att ha diskussioner och dialoger med äldre är något som ligger mig varmt om hjärtat för vart skulle vi varit utan dess personer som banat vägen för oss yngre? Sen säger jag inte att äldre alltid har rätt eller vice versa utan det måste vara i en symbios! 2014 så blev jag invald i SKMGKs styrelse och från 2014 till 2016 var jag verksam i styrelsen samt var ansvarig för rasklubbens utställning 2015. I slutet av 2016 efter jag avsagt mig posten som sekreterare i rasklubben så fick jag chansen att gå med i Sveriges Hundungdoms handlingkommitté som arbetar med juniorhandling, jag kommer återkomma till just juniorhandling längre fram men jag var där verksam mellan 2016 till 2018, det sista året var jag vice ordförande. Parallellt med detta var jag utställningsansvarig i Norrköping Brukshundsklubb. 

Genom mitt engagemang i handlingkommittén blev jag förärad med Maskotnålen, Sveriges Hundungdoms främsta utmärkelse. Därefter fick jag möjligheten under 2018/2019 att agera sammankallande i Sveriges Hundungdoms valberedning. 

2017 fick jag förfrågan att kliva in som ledamot i länsklubbsstyrelse nämligen Östergötlands Kennelklubb (ÖKK) där jag var kvar som ledamot fram till 2020 och 2021/2022 var jag verksam som suppleant. Jag fick under min tid som suppleant i Östergötlands Kennelklubb möjligheten att via Dalarnas Kennelklubb, delta vid utbildningen utav handledare vid ringsekreterarutbildningar, detta under 2021. Vi var vid denna tidpunkt redan bosatta i Grängesberg, Dalarna. Jag lämnade ÖKK under början utav 2022 och gjorde ett byte utav länsklubb till Hälsinglands Kennelklubb där jag var sekreterare under 2022/2023. Sedan 2023 är jag tillbaka i Östergötlands Kennelklubb medan Tim är domarvärd i Hälsinglands Kennelklubb.

Under 2019 blev jag återigen aktiv i SKMGKs styrelse, jag var mötets förslag till ordförande men fick inte flest röster. Jag var sedermera aktiv i styrelsen från 2019 till juni 2022 när klubben lades vilande. Ett av de största och för mig mest betydelsefulla uppdrag jag hade under min tid i styrelsen var som författare för rasens domarkompendium. Jag tillsammans med exteriördomarna Fredrik Nilsson & Elisabeth Spillman diskuterade mycket och jag är oerhört stolt över vad vi arbetade fram, under övervakning av specialklubben SSUK.

Länk till kompendiet: Domarkompendium - Klein, Mittel, Gross 

SKMGK lades vilande och rasansvaret delegerades till Svenska Pomeranian Klubben, jag var även invald där som suppleant mellan 2022/2023, detta parallellt med mitt uppdrag som sekreterare i Klubben för Gårds- och Boskapsvaktare som avslutades 2024. Detta var mitt dåvarande sista uppdrag och under 2024 njöt jag av lite ledighet. Jag kan ärligt säga att det allra bästa med klubbarbete är gemenskapen, vi har roligt tillsammans, självklart ser man kanske inte alltid allt på samma sätt men det är ju del av charmen! Dock måste alla involverade få en förståelse för stadgar, riktlinjer och förhållningssätt i en styrelse eller arbetsgrupp.  

Juniorhandling

Juniorhandling har alltid intresserat mig, jag fick själv aldrig tävla men ändock följt sporten på avstånd under många år. Jag förstår inte att fler uppfödare/ägare av Mittelspitz inte lånar ut sina hundar till dess fantastiska ungdomar? Vilken reklam för rasen och den egna kenneln! Vi har dock genom åren haft fyra juniorhandlers som tävlade med Mittelspitz, Julie Henriksson, kennel Bam-Bellas som nu själv är uppfödare av rasen tävlade under tidigt 2000-tal med CH Thomdy Dom's Domino samt CH Ideborgens Ismir The Runing Dynamit. Julie är en god vän till oss och även en av våra främsta konkurrenter men bilden nedan säger mycket om hur hundsporten borde vara. 

Vänner och konkurrenter stöttar och hjälper varandra, bild från Svensk Vinnare 2024

Tilläggas ska väl att även fast jag inte tävlade inom juniorhandling som är för ungdomar mellan 10–17 år, fick jag vid ett antal tillfällen tävla i seniorhandling, som i sin tur är för ungdomar mellan 18–25 år. Jag valde vid dessa tillfällen att utmana mig själv och ta risker genom att tävla med hundar jag aldrig träffat innan, min sista tävling valde jag dock att tävla med en egen hund nämligen vår kleinspitz Tuss. Detta resulterade i vinst för handlingdomaren Andrea Rosenblad.

Under 2018 hade jag den fantastiska möjligheten att tillsammans med Helen Berggren coacha det svenska landslaget i juniorhandling. Jag var reservcoach och Helen huvudcoach men vi var båda på plats i Lilleström när de nordiska mästerskapen skulle avgöras. Det lag som då tävlade placerade sig individuellt på första respektive andra plats och som lag på en andra plats, en helt fantastisk upplevelse! Dagen efter arbetade jag som ringsekreterare på en inofficiell utställning i Östergötland och flera personer kom och gratulerade men jag kunde för mitt liv inte förstå vad de gratulerade mig för. Det var dessa fantastiska ungdomar som hade vunnit men att vara en del av detta var helt fantastiskt.

Uppfödning

Efter det första PRA-fallet i Sverige som kom 2012 började Gurli avveckla sin uppfödning av Mittelspitz och jag fick då ta steget att stå på egna ben om än jag alltid hade Gurli till hjälp och även Karin Näslund, kennel Sable Shade´s. Jag ansökte 2014 om mitt egna kennelnamn, jag ville ha ett kennelnamn som alltid skulle betyda något för mig. Högst upp på ansökningen fanns namnet Inedmas, Inedmas står för Ingrid, Edvin & Maj-Britt som var mina mor/farföräldrar och som alltid ställde upp och trodde på mig, detta blev min hyllning till dem! Detta blev godkänt att använda i oktober 2015, dock stod jag ännu utan avelstik. Under tidiga 2015 var planen att jag skulle leasa in en tik som Gurli själv använt i avel men som nu var såld. Detta blev dock inte av och jag började då se mig om efter att importera en tik. I Finland visste jag att det fanns fina hundar och efter lite efterforskning fann jag kennel Blackbagheera's i norra Finland. Blackbagheera's ägs och bedrivs än idag av Tanja Luiro-Juntunen som gärna sålde en tik till mig. Tiken heter Blackbagheera's Flaming Star men kallas till vardags Phoebe. Phoebe föddes i början av juli 2015 men p.g.a. de nya importreglerna kunde vi inte hämta henne innan slutet av oktober.

Phoebe var redan från början en väldigt bestämd tik men som hade många fina kvalitéer som jag värdesätter. Planen var givetvis från början att kunna para Hjulle & Phoebe vilket genomfördes under 2017, detta resulterade i fyra valpar, två hanar och två tikar i Inedmas Star Wars kull. Redan innan hade jag beslutat att jag ville spara en hane, för att sedan köpa in ytterligare en tik. Detta ändrades snabbt och vi behöll både en hane och en tik ur denna kullen, Dart & Grace som i stamtavlorna heter C.I.B. FI UCH NO UCH SE UCH Inedmas Darth Vader tillika C.I.B. DK UCH DK V-21 NO UCH SE UCH Inedmas Light Of O'Såfina. Hjulles mormor som jag tidigare berättat om hette SE UCH SE V-05 Sess Miros O'Såfina och hade några veckor innan denna kullen föddes avlidit och jag ville hedra hennes minne då hon än idag är en av de vackraste mittlar jag har mött.

Inedmas Star Wars-kull, född 2017
Fr. V. CH Inedmas Darth  Vader, I. Luke Skywalker, CH I. Light Of O´Såfina & I. Princess Leia

Som uppfödare behövde vi flera avelstikar för att ha en stark bas i vårt avelsprogram, under våren 2019 började jag leta efter ytterligare en tik. Jag hade tidigare sett en brun tik som Carina Linné, Mittelstars Kennel hade importerat och därigenom fick jag upp ögonen för kennel A Rose In Moonlight i Belgien. Uppfödaren Leen Pauwels var vänlig och lät oss välja valp men att välja valp utifrån en bild är en ren chansning och därför förlitade vi oss mycket på Leens omdöme. Sweet Story A Rose In Moonlight "Saga" är född i april 2019 och kom till Sverige i augusti samma år. Vi vill passa på att tacka Leen för förtroendet att ta emot Saga. 

Tim & Saga i Belgien, augusti 2019 

Efter Star Wars-kullen gick det tre år innan vi tog nästa kull, vi är här framme vid 2020. Denna gång var det Grace som blev moder till fyra valpar. Valparnas far är den vackra hanen DK UCH NORD JV-16 NORD V-16 SE JV-16 SE UCH Majolisa Zyxxez Whambam Thank U Mam "Qex" som ägs av vår vän Madelene Lundin. Denna parning var egentligen tänkt att vara mellan Phoebe & Qex men jag kände att Grace skulle vara lämpligare. Kullen bestod utav tre hanar och en tik, där behöll vi både DK JV-21 DK UCH NO UCH NORD JV-21 NORD V-21 SE UCH Inedmas Chewie Chocolate Fudge "Chewie" samt FI UCH SE UCH Inedmas Pavlova "Lova". Chewie och Lova kan vara det bästa vi fött upp inom Mittel, fantastiska proportioner, härliga pälsar med korrekt mängd underull, lätta rörelser och mycket charmerande temperament. Båda två har bott hos fodervärdar under hela livet men de är lika glada när de kommer hem till oss. Chewie har till dags dato tre kullar, tyvärr ingen hos oss. Tanken var att han skulle paras med Saga men eftersom det uppstod komplikationer i hennes två kullar rann den tanken ut i sanden. 

DK UCH NORD JV-16 NORD V-16 SE JV-16 SE UCH Majolisa Zyxxez Whambam Thank U Mam "Qex"

FI UCH SE UCH Inedmas Pavlova "Lova" & DK JV-21 DK UCH NO UCH NORD JV-21 NORD V-21 SE UCH Inedmas Chewie Chocolate Fudge "Chewie"

Saga födde två kullar, båda under 2021, dessvärre blev det komplikationer med valpningen i de båda och därför togs hon ur vårt avelsprogram. Den första hanen hon parades med var vår egen Dart och den kullen resulterade i fyra valpar som tyvärr inte var färdigutvecklade vid födseln. Den andra kullen valde vi att försöka med en äldre hane, vår egen Hjulle. Vid denna tidpunken var Hjulle 11 år och resultatet blev två hanar, det tog ett tag innan den ena hanen blev såld. NO UCH SE UCH Inedmas Your Secret Is Safe With Me "Yoda" flyttade till Kristin Hauger, kennel Haugertoppen i Norge och den andra hanen FI UCH SE UCH Inedmas Do Not Kiss And Tell "Devin" stannade kvar hos oss.

FI UCH SE UCH Inedmas Do Not Kiss And Tell "Devin" & NO UCH SE UCH Inedmas Your Secret Is Safe With Me "Yoda" I september 2024 

Nästa Mittelkull kom först 2023 och det var Lova som hade en kull hos oss, där blev resultatet två hanar och en tik, i denna kull behöll vi samtliga på foder. Varför då kan man fråga sig, behöver man spara tre individer ur samma kull? Vi tänker att varje individ har sin egna genetiska variation och om något skulle hända men någon utav individerna finns ändå linjerna kvar. De båda hanarna, Elton & Max, Inedmas Down To Earth & Inedmas Making A Splash, flyttade till familjen Gustafsson. Tiken, Inedmas Blowing In The Wind "Daphne" delägs med Pernilla Marberg, kennel Fast & Beauty. Fadern till denna kull blev Sagas ena son, FI UCH SE UCH Inedmas Do Not Kiss And Tell "Devin". Därigenom gjorde vi en linjeavel på Hjulle, något som jag hade planerat att göra längre fram men ibland måste man som uppfödare tänka om. 

Inedmas Making A Splash "Max", Down To Earth "Elton" & Blowing In The Wind "Daphne", åtta månader gamla 

När jag letar avelsdjur är meriter inget krav, däremot är temperamentet viktigt. Jag vill ha mentalt tillgängliga hundar som ska fungera i vardagen och som har gnista och lite attityd. Den ska också vara vänlig men något som många verkar glömma bort är att även om tyska spetsar är nyfikna & intelligenta kan de även vara avvaktande mot främlingar. I avelsarbetet väger jag in den exteriöra helheten och rörelser, man kan se mycket utifrån hur en hund rör sig men självklart tittar jag även på stamtavlan. Det finns snygga, trevliga hundar som jag väljer bort därför att jag vet att det finns hundar längre bak i stamtavlan som lämnat något som jag inte vill riskera att blanda in. Utställningsintresse är inget jag väger in i valet av valpköpare, dock önskar jag att de hjälper oss framåt i vår avel genom att patellaundersöka samt ögonlysa hundarna när de kommit upp i den åldern. På senaste tiden har jag dock fått tänka till vad som faktiskt är viktigt, absolut vill jag inte avla på allvarliga sjukdomar men i dagsläget är jag i det stadiet att jag inte skulle välja bort en för övrigt frisk och trevlig individ som har en 0/1 på patellan. Något som vi uppfödare gemensamt måste arbeta emot är sjukdomar som t.ex. SLO, EP & PRA och kan dessa verkligen jämföras med en patellaluxation 0/1?Avel är en konstform och i detta finns det ett rättesnöre, rasstandarden, och alla aspekter av den ska följas. Standarden är noga med korrekta proportioner och korrekta rörelser. En liten spetshund ska röra sig lätt och spänstigt med korta snabba steg. Att ha rasens ursprung i åtanke är viktigt i alla kombinationer.

Tim

Den 13 juli 2015, en vecka efter Phoebes födelse fick jag och Tim först kontakt med varandra, bland det första jag frågade honom var om han tyckte om hundar. Turligt nog gjorde han det. Han åkte med mig och Hjulle på utställningar redan från start och i oktober 2015 åkte han med mig till Vasa, Finland för att hämta hem Phoebe. När vi var i Finland och jag skulle ta ut pengar för att betala Phoebe, fungerade inte mitt kort. Tim ställde upp och betalade halva Phoebe och därigenom blev han delägare till sin första Mittel. När vi under 2018 började visa Dart & Grace på utställning fick han snabbt lära sig att visa hund, något som han än idag gör! Trott eller ej men de gånger vi haft både bästa hane & bästa tik på utställning och de ska mötas i BIR & BIM har den hunden som Tim visat, majoriteten av gångerna, vunnit. Under rasspecialen 2018 fick jag en kommentar från Julie Henriksson, Bam-Bellas Kennel: "Man ser verkligen vem som tränat Tim", jag tar det givetvis som något positivt!

Tim och jag själv är väldigt olika men det är också det som gör att vi fungerar väldigt bra. Att vi har kenneln tillsammans är något jag verkligen uppskattar även om det främst är jag som beslutar kombinationer och som syns i utställningsringen har Tim verkligen axlat rollen som hundägare och uppfödare. Han har läst flera kurser och även utbildat sig till ringsekreterare. I tillägg till detta är han alltid väldigt lyhörd för mina tankar och även om han ibland begränsar mig, något som jag också behöver, är han fantastisk på att låta mig sväva iväg. 

BIR & BIM i Alfta 2019 – Tim & Dart samt jag själv & Grace 

Under 2018 blev en kennel fråntagen ett stort antal hundar, jag följde detta fall på håll då Hjulles faster bodde på denna kennel. Jag blev väldigt berörd över dessa hundars öde och det blev flera nätter när jag funderade och diskuterade med Tim om vi inte kunde hjälpa till. Vid denna tidpunkt hade vi fyra hundar och bodde i en lägenhet vilket gjorde att det inte var optimalt. Turligt nog är min mor lika blödig som mig och efter att jag berättat om dessa hundar blev även hon berörd, dagen efter fick jag i uppgift att ringa och se om vi kunde få träffa hunden för att se i vilket skick hon var i och om det skulle vara möjligt att hjälpa henne. I samtal med länsstyrelsen får jag reda på att hunden ska avlivas dagen därpå om ingen tar sig ann henne, vi besöker uppstallaren samma kväll och dagen efter beslutas det att tiken ska flytta hem till oss. 

Som jag tidigare skrev bodde jag och Tim i lägenhet vid denna tidpunkt, därav bodde tiken, Maja, SE UCH Sess Miros Arra Bella sin sista tid i livet hos mina föräldrar. Hon avgudade min mor och följde henne tätt.

SE UCH Sess Miros Arra Bella, nästan 11 år gammal

Kleinspitz

När det kom sig att jag inte tog någon kull efter den Mitteltiken som Gurli hade fött upp diskuterade jag & Pernilla mycket om jag skulle låna in hennes Mitteltik SE UCH Stand Ups Miss Dilly Mar "Mira" men snabbt insåg vi att hon var för gammal för att ha sin första kull och vi vände då blickarna mot hennes Kleintik Tuss. Detta var i början utav 2015, alltså innan Tim kom in i bilden. Pernilla hälsoundersökte Tuss som då hade patella 0/1 och med den inställningen jag hade till patella vid denna tidpunkten gjorde att detta rann ut i sanden. 

SE UCH Stand Ups Miss Dilly Mar "Mira"

SE UCH Stand Ups Blozzom "Tuss"

Tim och jag var rörande överens om att vår kennel enbart skulle ha och bedriva uppfödning av Mittelspitz men när vi under 2016 fick erbjudandet av Pernilla Marberg att ta över Stand Ups Blozzom "Tuss" kunde jag inte säga nej. När jag skriver att jag inte kunde säga nej menar jag verkligen det, Tim var inte överförtjust i Tuss men hon avgudade honom och ganska snabbt ändrade Tim sig. Han var dock tydlig med att hon inte var någon som skulle bli champion, Tuss vann sitt första CERT & BIR i Piteå 2019 för domare Elisabeth Spillman, kennel Noble Art. I oktober samma år vann hon sitt tredje CERT och blev då champion. Den som var stoltast var givetvis Tim.

I januari 2021 såg jag en bild i flödet på Facebook, bilden föreställde en valp från Norge som var två veckor gammal. Valpen var väldigt lik Tuss och något i mig sa att jag borde försöka få köpa denna valp. Tuss var här åtta år gammal och om vi skulle ta in en till Klein var det läge nu. Jag skrev till uppfödaren Marita Mesel, Kennel Open Eyes och efter flera meddelanden fick vi svaret att vi kunde få köpa denna valp. NO UCH NORD JV-21 SE UCH Open Eyes Almost Perfection "Alwa" kom till Sverige i februari 2021, då detta var under Corona-pandemin fick jag endast komma in i Norge för att möta Marita, hämta Alwa för att sedan få poliseskort tillbaka till Sverige. 

NO UCH NORD JV-21 SE UCH Open Eyes Almost Perfection "Alwa"

Innan det att Alwa kom in i hemmet hade Phoebe flyttat till mina föräldrar, hemma hos de bodde då Hjulle & Milla, Inedmas Princess Leia. Tidigare även Maja. Under Coronapandemin genomfördes inga utställningar men restriktionerna släpptes allt mer och under sommaren 2021 deltog vi på några stycken utställningar, Alwas första var på en inofficiell i Årsunda där hon stod som Best In Show-Valp. Dömde gjorde Eva Jönsson & Elisabeth Spillman. Elisabeth berättade att hon hade en Pomeranian-hane hemma som skulle passa Alwa väldigt bra i framtiden, det är sedan 2019 tillåtet att para Pom med Klein samt mäta om de på utställningar. Under hösten 2021 fick jag erbjudandet att köpa in en tik, FI UCH SE UCH Mistborn On The Dark Side "Bonnie", Bonnie föddes som pomeranian men blev större än förväntat och skulle därför bli ommätt till Klein om man valde att ställa ut henne. Bonnie är uppfödd av Niklas Eskång & Therese Kleven, kennel Mistborn.

Efter en hel del funderingar blev det att Bonnie flyttade hem till oss i mars 2022, hon var då åtta månader gammal. I denna veva var jag även engagerad i att omplacera en äldre mittelspitz från Gurli. Jag hade kontakt med våra vänner Tovelinn & Kalle om denna, dock rann det ut i sanden då ägaren bestämde sig för att behålla hunden. Jag ställde ut Bonnie första gången nästan två veckor efter det att hon flyttade hem till oss, då hon var äldre kände jag att vi måste komma igång och träna. Hon tog inte många steg i ringen men under hennes nästa utställning, en månad efter den första, denna gången vid Malmö internationella utställning travade hon på som hon aldrig hade gjort något annat och vann där sitt första CERT & BIM. Samma dag fick jag erbjudandet av Elisabeth Spillman, Kennel Noble Art, att ta över hennes pomeranian-hane som var för stor. Nu blev det mycket att fundera på, vi hade redan tagit in två kleinar (Alwa & Bonnie) under loppet av ett år samt sparat en mittelhane (Devin), Tim var väldigt bestämd att vi inte skulle ha någon mer hemma. Turligt nog hade jag kvar kontakten med Tovelinn & Kalle, de har sedan innan en mittel Stand Ups Plutho "Wilde" och en klein SE UCH Jasper Sandiré "Jasper" från Gurli och efter lite diskussion med Elisabeth blev det bestämt att NO UCH SE UCH Noble Art On Demand "Bull" skulle flytta hem till Tovelinn & Kalle på foder. Han var då nästan två och ett halvt år gammal.

FI UCH SE UCH Mistborn On The Dark Side "Bonnie"

NO UCH SE UCH Noble Art On Demand "Bull"

Från att inte ha tankar på att ha klein i vår kennel stod vi nu med tre unga kleinar även fast flera uppfödare fortfarande ser de som pommar. När Bonnie & Bull kom in i vårt avelsprogram upplever jag att stämningen blev betydligt hårdare på utställningarna. Människor som vi sett som vänner slutade hälsa, prata och gratulera. Vi blev bortklippta ur BIR & BIM bilder och även ur bilder som vi själva tagit. Jag minns särskilt väl den utställningen där Bull (och även Chewie) blev champion, efter bedömningen kom en uppfödare fram till mig och förklarade hur felaktig Bull var och att en annan hund borde ha vunnit. Detta rann av mig relativt fort och vi firade på kvällen för att på morgonen vakna upp till ett inlägg på Facebook där bedömningen, Bull och även vi diskuterades. I samma veva hade vi låtit para Grace med just Bull.

För oss har det aldrig varit någon tvekan om vad vi haft för mål med våra kleinar, det de bidragit med och som jag upplever att rasen saknat är bättre proportioner, bättre pälsar, mer elegans och nya linjer. Det som jag tror att många ser olikt från oss är att de tyska spetsarna – Pomeranian, Kleinspitz, Mittelspitz, Grosspitz och även Wolfspitz till viss del är samma ras men olika storlekar. Det som jag upplever skiljer de åt är skall/nosproportioner, mankhöjd och till viss del temperament där wolfspitzen är betydligt vassare. Nu ska inte wolfspitz förväxlas med Keeshond då det är en helt annan ras!

När storlekarna blandas måste det positiva vägas mot det negativa och jag tycker verkligen att de kleinar som fötts upp utav oss har blivit mycket bättre än vad vi kunde tänka oss! Här vill jag rikta ett särskilt tack till Elisabeth Spillman, kennel Noble Art. Det är många timmar vi diskuterat och funderat hur vi ska gå tillväga även Marita Mesel, Niklas Eskång & Therese Kleven skall ha ett särskilt tack då även de lade grunden för vår kleinavel. 

Uppfödargrupper

Efter det att restriktionerna kring Covid-19 lättades upp och utställningarna började komma igång hade vi chansen att för första gången tävla med egna uppfödargrupper. Tidigare hade jag varit med i Stand Ups Uppfödargrupper men även visat i andra uppfödares grupper och det har alltid varit en fantastiskt rolig upplevelse! 

Kennel Stand Ups Uppfödargrupper mellan 2012 – 2015 

Vår första egna uppfödargrupp visades fram på den inofficiella utställningen för klein-, mittel- & grosspitz samt pomeranian och keeshond. Detta var den 18 juli 2021 i Köping för domare Therese Kleven, kennel Mistborn. Jag visade Chewie & Lova och Tim visade Dart & Grace, vi blev Best In Show Uppfödare!

Inedmas Kennels första uppfödargrupp 

Denna grupp visades flertalet gånger och placerade sig på fyra utav fem möjliga utställningar, den sista var SKK Västerås 2022. Den utställningen var och är fortfarande mycket speciell, vi hade anmält sju hundar och spenderade dagen tillsammans med Ann-Louise, Anders, Maria & Simona – fodervärdsfamiljer till Chewie och Lova respektive. Att bli placerad i en final är en oerhört stor ära och den glädje jag känt varje gång går verkligen inte att beskriva! Just i Västerås hade vi fått domarändring från Johnny Andersson till Nina Karlsdotter och jag visade uppfödargruppen själv i rasbedömningen men till finalen fick Tim lov att hjälpa mig då Lova var oerhört mammig och letade efter Maria hela tiden. Något som hon alltid gjort när Maria är med på utställningar. Finalen dömdes av Hans Rosenberg och jag tror att det var 11 grupper som tävlade och vi slutade som Best In Show-3! 

Om man placerar sig på en SKK Utställning med en uppfödargrupp hamnar kenneln på listan över årets uppfödare, alla raser. I och med denna placering kom vi in, detta är dock inte första gången en grupp med Mittelspitz placerat sig, tidigare har såväl Tannies Creeks Kennel & Pikku Diivan placerat sig. Vi planerade att tävla flera gånger under 2022 men det passade inte då hundarna fällde i omgångar trots detta slutade vi på plats 64 av 137. Under 2023 tävlade vi inte med någon grupp alls.

2024 blev det året vi tävlade med uppfödargrupp igen och då både med mittel men även med klein! Vår första Kleinspitz grupp presenterades i Mohed den 16 juni 2024. Jag har svårt att göra något lagom och till just denna utställning hade vi anmält nio hundar, tack och lov har vi fantastiska vänner och valpköpare som ställer upp på mina upptåg. Tillsammans med Poa, Leonor, Therese och Elisabeth presenterades samtliga hundar för Åsa Fröding Andersson och i finalen Gunilla Skallman där vi återigen blev Best In Show-3 Uppfödare på en SKK utställning! 

Bilden visar avelsgruppen efter Bull, NO UCH SE UCH Noble Art On Demand. Elisabeth visar Bull. Jag visade SE JV-24 Inedmas Mushu, Leonor med Inedmas Edna Mode, Poa med SE JV-24 Inedmas Vanellope Von Schweetz och Therese med FI UCH SE UCH Inedmas Cristal.

Den sista uppfödargruppen vi visade under 2024 var just en med mittel, i Sandviken i september 2024 presenterade vi denna grupp för Markus Gisslén, både i ras och final. Den placerade sig som Best In Show-3 Uppfödare! 

Jag visar NO UCH SE UCH Inedmas Your Secret Is Safe With Me, Poa med Inedmas Making A Splash, Tim med C.I.B. DK UCH DK V-21 NO UCH SE UCH Inedmas Light Of O'Såfina och Pernilla med Inedmas Blowing In The Wind

Vi slutade på plats 77 (Mittelspitz) & 84 (Kleinspitz) utav 123 tävlande uppfödargrupper 2024. Vi kommer aldrig kunna tacka våra fantastiska vänner och valpköpare nog mycket för att de ställt upp och rest, lämnat och hämtat, fixat och varit med att visa fram sina hundar, att tävla tillsammans som grupp är verkligen en fantastisk upplevelse och något som jag känner oerhörd stolthet över. Teamwork makes dreamwork!